Jag och sambon har olika musiksmak. Jag anser att jag har rätt när jag säger att all musik värd namnet gjordes på 80-talet. Sambon är mer öppensinnad och tillåter det mesta utan större urskillning. Sonen har ännu inte hunnit skaffa sig några preferenser för varken musik eller någonting annat. Eller jo; det viktigaste som finns är nyckelpigor, klockor och traktorer. Så länge Internet och Youtube kan mätta hans behov av dessa tre ting är han nöjd.
Sonen gillar visserligen musik, i varje fall börjar han stuffa och skakar sin lilla blöjrumpa framför radion när dom slutar prata och musiken går igång. Han gör några konstiga knyckningar på knäna och stampar med fötterna i golvet; Skak-tramp-tramp Skak-tramp-tramp. Det hela ser väldigt spontant och rart ut. Problemet är alltså att han saknar urskillning i sitt musikval. Britney Spears; Skak-tramp-tramp, Celine Dion; Skak-tramp-tramp, VillagePeople; Skak-tramp-tramp, Erik Saaade; Skak-tramp-tramp, Tore Skogman; Skak-tramp-tramp.
Oroad av det jag sett har jag beslutat råda bot på den bristande musikbildningen och fast förvissad om att "det måste böjas i tid...", har jag nu när sonen passerat 19 månader, beslutat att inleda hans bildningsväg mot musikalisk insikt. Jag har anammat Spotify som vårt bildningsmedel och jag inledde häromkvällen med att öppna lite försiktigt med en lyssning av Depeche Mode, denna 1980-talets musikaliska stapelvara. Tanken var att vi sedan via de övriga standardnumren skulle gå vidare till de lite mer okända men viktiga 80-talarna. Vi hann knappt starta Depeche: s ”Barrel of a gun” på mammas bärbara dator som har Spotify installerad innan hon dök upp; ”Vad är det för dysterkvistar ni lyssnar på?”
Hon beordrade omedelbart att vi skulle stänga av och tog därefter både sonen och datorn med sig och marscherade ut i köket och jag lommade efter. När vi hörde musik nästa gång var det Smurfarna som sjöng om hallonsaft. Sonen lyssnade intresserat men stuffade inte.
Utbildningen med grundläggande 80-talsmusik kommer återupptas i veckan när mamma går till jobbet.
Min dotter verkar föredra "Construction time again" plattan när det kommer till Depeche men favoriserar generellt inga årtal. Håller med om att den musikaliska skolningen är av yttersta vikt (även om man kan diskutera årtionden)!
SvaraRaderaHär har dottern gått runt och sjungit på "Manboy", ett låtval som ger vissa obehagskänslor. Men jag är inte säker på att hon verkligen hört låten, eller om hon bara härmar kompisarna på dagis. Å andra sidan hade hon en period i höstas när hon nästan dagligen satte på sig klänning, spelade Vivaldi och lekte bal..
SvaraRaderaI födelsedagspresent önskade hon sig KISS-skivor och fick också ett par. Man får leva på det hoppet..
Sonen är däremot mer dragen åt det där skak-tramp-tramp-stadiet. Då är det inte så viktigt vilken musik det är, utan viktigare att det ÄR musik. Som tur är gillar jag och frugan ungefär samma.
Hmm... Kanske framstår jag som onödigt oresonlig i min 80-talsvurm och jag insåg först efter att inlägget var publicerat att Ultra, på vilken "Barell.." fanns med, kom ut så sent som 1997.
SvaraRaderaEgentligen är det nog det rosa skimmer (eller är det töcken?) som för mig ligger i 80-talet som jag är ute efter. Det innefattar för min del bla Depeche, Simple Minds och en rad andra. Och 80-tal eller inte, men kommer sonen hem om några år och säger "Barry Manilow" vet jag inte vad jag gör...