Hungern är bästa kryddan

Vi är alla lite förkylda och sonen har legat och febersovit en stund på dagen så han är pigg i kväll. Tillslut går vi i alla fall för att borsta tänderna och göra oss klara för natten. Sonen får hjälp av mamma att borsta samtidigt som jag är föredöme och borstar samtidigt. När sonen och mamma avslutar med att spotta ut karius och baktus i handfatet går jag och ställer mig och borstar tänderna framför tv:n. När vi sen alla är klara kommer sonen och hämtar mig och säger,- ”Kom Pappa, vi ska på picknick med Stor och Liten”(Stor och Liten är de nya favoriterna från barnkanalen). I handen har han tuben med Bamse-tandkräm. Jag följer med in till sovrummet där det tydligen ska bli picknick och tittar på tandkrämstuben; -”ska du äta tandkräm du?” frågar jag.

Och med den naturligaste tonen i världen och sådär lite i förbigående svarar sonen: -” Ja, jag blev lite hungrig.”

På det hela taget en ganska bra vecka..

Long time - No see. 

Efter att ha låtit blogglandet ligga för fäfot en tid är det dags att kratta upp det gamla, kultivera lite och så några nya tankefrön. Just idag känns det alldeles särskilt lämpligt att summera veckan som snart har gått.

Måndag

Sonen skulle till frisören och vi gick, som alltid tidigare, dit hela familjen. Tidigare besök har lärt oss att det krävs en mamma som håller sonen i knät och en pappa som håller högläsning ur Bamse. Döm om vår förvåning när vi kommit dit och sagt hej till söta Elsa när sonen deklarerade att han skulle "sitta själl". Barnkudde togs fram och sonen satt själv under hela friseringen medan pappa läste Bamse. Mamma kunde sätta sig i en väntfåtölj och läsa inredningstidningar medan sonen blev klippt. 

Tisdag

Efter att ha väntat på besked från hyresvärden om vi får bo kvar ytterligare ett år och utan att ha hört nåt på tre veckor knatade jag iväg till deras kontor. Efter en kort palaver kunde jag gå hemåt med ett förlängt kontrakt. Vi har med andra ord nånstans att bo i ytterligare ett år utan att behöva hamna i en orimlig pendlingssituation till det jobb där jag nu ska vara kvar i ännu ett år. Att vi dessutom kunde logga in på skatteverkets hemsida och konstatera att vi inte var skyldiga staten pengar i år utan hade tillgodo att hämta föranledde oss att avstå matlagning och istället gå och hämta hem grekisk restaurang take-away vilket fick avsluta en bra tisdag. 

Onsdag

Vi genomförde uppföljningssamtal på dagis med allt vad detta innebär. Efteråt uppstod som alltid de frågor som man inte kom på under samtalet och funderingarna kring "vad menade dom egentligen med det som sas"? Dessutom hann vi med att gå på stan och handla en vårjacka till sonen som för en gångs skull verkade tycka att det var roligt att prova kläder. 

Torsdag

Efter att ha ägnat mina torsdagar under våren åt en högskolekurs på distans genomförde jag den tionde och sista chatten efter att ha lämnat in en inlämningsuppgift i tisdags. Nu har jag inte fått nåt officiellt betyg ännu men läraren meddelade att min uppsats var intressant och avhandlade "nåt givande och nytt". Ett omdöme så gott som något, i väntan på ett riktigt betyg, antar jag.

Och i morgon är jag ledig...

Det tredje budet

Jag tog till mig det tredje budet i går, ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” och pausade från mitt nya kall att blogga om egentligen ingenting alls, annat än dagarna som går.

Min och sonens andra vecka tillsammans har börjat och vi har gjort en ny promenad och sonen har hunnit sova och pappa har fått motion. Innan mamma gick tillbaka till jobbet var detta en farhåga. Sonen har nämligen inte velat sova annat än om mamma ligger bredvid, undantaget om han ligger i sin vagn och pappa kör omkring honom. Därför har vår rutin på tu man hand varit den att vi äter lunch och därefter skyndar oss ut med vagnen innan sonen blir övertrött. Är han pigg hinner vi gå till lekparken en stund innan det är dags att bädda ner honom och börja gå. Nu gör det mig inget att gå, jag ser tvärtemot fram mot att få komma ut några timmar varje dag efter några år då jag aktivt försummat att röra på mig. Hittills har det fungerat väl och vi klarar oss bra utan mamma. Sonen får som sagt sova sin middagslur och pappa får motion. Dock fick det alltså konsekvenser i går och pappa behövde helga vilodagen.

En annan av sonens egenheter är att han vill se på film när han äter. Det är naturligtvis fel enligt någon av alla barnreglerna. Ni vet de där; ”Inte muta, inte hota, inte åka pulka utan hjälm, 6-8 brödskivor om dagen, inte-se-på-tv-när-man-äter reglerna…”

Nu struntar vi i det så länge sonen sitter stilla och mumsar i sig sin mat. Favoriterna är Mamma Mu (där Kråkan för övrigt är bäst) och Bamse. Häromdagen när sonen åt var Bamse på äventyr i trollskogen. När han klättrade ut från fångenskap i trollborgen på ett rep som Skalman skjutit in till honom tittar sambon plötsligt upp på mig och följande konversation utspelar sig:

Sambon:” Varför har han inte handskar på sig? Han måste ju få brännblåsor i händerna!”

Jag: ”Va? När han äter? ”(eftersom jag tror hon pratar om sonen)

Sambon: ”Nej Bamse! Jag funderar på varför han inte har handskar på sig. Han åker ju på repet, han måste få blåsor i händerna!”

Jag: ”Dels är han världens starkaste björn, dels har han har nog inte handskar av samma anledning som Batmans bil kan ta 90-graders svängar i 200 km/timmen. Det är påhittat. Det är en saga.”

Jag tyckte att sambon var rolig som tog Bamse på så stort allvar, hon tyckte att Bamse borde ta allvarligare på uppgiften att informera om riskerna med att klättra på rep.

Förmodligen har hon under sonens första 18 levnadsmånader inte haft så många vilodagar att helga som hon borde haft.