Whoopdi-doo! 6000 träffar!

...på denna stolta webbsida och jag har förmodligen genererat minst 30 % av dessa helt på egen hand. Samtidigt har antalet inlägg inte riktigt hållit samma takt som de första månaderna men skam den som ger sig. Kanske blir det bättre så småningom.

Lösningen finns ju...

Jag är hemma med sonen som är förkyld och Mamma Mu går på repeat.  Vi är inne på tredje varvet och sonen kan alla repliker.

Samtidigt sitter jag och funderar på Juholt och varför det gick som det gjorde (mer om det i ett nytt inlägg strax). När jag kikar in på Aftonbladet inser jag att de som tur är redan är lösningen på spåret. Har någon meddelat VU??

Lösningen finns ju. I Italien.

Tommy Körberg = Lasse Kongo

Sambon gillar både Idol och True Talent och vi tvingas zappa mellan kanalerna när vi sitter framför tv:n. Sonen har somnat och ljudet är nerskruvat. När Tommy Körberg ska coacha en av sina talanger fräser sambon till; ”varför ska dom bara mumla så, jag hör ju inte vad han säger”. Det slår mig att hon har rätt Tommy Körberg måste ha varit förebild till Lasse Kongo. För trots att vi höjer ljudet förblir vad han säger en gåta.

Hittade ett klipp på Youtube på Körberg när han fixar en buss...

Milleniuminspelning

Regn och rusk idag på förmiddagen. Men det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, sägs det. (Vilket i och för sig inte är sant men vistelsen utomhus blir lite mindre odräglig om man är bra klädd…) Eftersom sonen fått nya stövlar i veckan gick vi därför ut på vattenpölssafari för att testa regnkläderna. När vi väl kommit ut sprack det naturligtvis upp och blev varmt och istället för att skydda mot regn och rusk höll våra vattentäta kläder på att ta livet av oss. Men vi hittade i alla fall vattenpölar att plaska runt i.

Sonen plaskar runt…

Efter en promenad kom vi till lekparken där jag insåg att det var filminspelning på gång och av antalet uppställda lastbilar gissade jag mig till att det var nåt större projekt som pågick.  Jag kunde i alla fall med mina begränsade kunskaper inom film-, och tv-produktion sluta mig till att det i vart fall antagligen inte var Erik & Mackan eller 100-höjdare som var i farten. 


 Några av de många bilarna som går åt för att skjutsa Daniel Craig...



Det visade sig också att det var lite större än så. Jag och sonen hade hamnat i inspelningen av Hollywoodversionen av Millenium! Tyvärr kan vi inte rapportera nåt smaskigt skvaller och inte heller fick vi fika med skådisarna i det stora partytält som fanns uppställt men om många år kan vi alla fall säga ”vi var där!”


Sonen äter skorpor och struntar i Daniel Craig…



Sonen ignorerar Gärdets T-banestation och den framkörda ambulans där Daniel Craig sitter...(säger vi)



Därför blir det såhär...

Inspirerad av bloggkollegan Velourpappan som har haft problem med mötestider, funderar jag över det där med tidspassning. Under den månad som jag nu varit hemma med sonen har jag inte haft några problem med tider. Vi tar oss till den enda schemalagda verksamheten, ”Plask och Lek” varje måndag förmiddag, med tidsmarginalerna på vår sida. Än så länge kanske jag ska tillägga. I övrigt tar vi den tid vi behöver för de aktiviteter som vi ger oss ut på. Min almanacka har jag mest använt för att logga promenadtimmar sedan pappaledigheten började och mobiltelefonen har jag med mig mest för att kunna lyssna på radio. Under gårdagens promenad hade jag P3 och ”Brunchrapporten” i öronen. Ett av de ämnen som avhandlades var det upplevda problemen med nya Smartphones som gör att folk är, eller upplever sig behöva vara, uppkopplade hela tiden. Detta leder till utbrändhet och stressåkommor säger forskningen. 

I mitt jobb är tidspassning viktigt (och var är det inte det?) liksom det är viktigt att vara insatt i schemaförändringar och viktigt att vara beredd att ändra sina planer utifrån vad som händer. Ändå kan jag känna igen det Velourpappan beskriver; man bokar in en tid för något och sedan blir man uppringd och tillfrågad var man är eller, vilket nästan är värre, kommer till mötet och inser att det pågått ett tag. När jag är borta från jobbet, pappaledig eller bara ledig, inträffar det ibland att man blir en ”ickeperson”. Man blir inte uppringd och får reda på saker och man får inte de ack så viktiga uppdateringarna på saker som bestämts långt tidigare; ”Vi har tidigarelagt mötet och börjar kl 13 istället för 15…”

Men när man är pappaledig är det där mötet och om det börjar kl 13 eller 15 kanske inte det allra viktigaste. Samtidigt som kollegorna på jobbet tar för givet att ”Alla visste att mötestiden var ändrad”. Därför att det numera är (upplevs vara) var och ens skyldighet att kolla av sin mejl, SMS, mobilsvar och den interna elektroniska anslagstavlan flera gånger om dagen. Jag bävar för den dag jobbet dessutom börjar fjanta runt med Twitter och Facebook för att leda den dagliga verksamheten och man måste vara uppkopplad precis hela tiden, då kommer vi vara ute på djupt stressvatten. Men när det blir den enskildes ansvar att skaffa information, inte att bli informerad, så har informationssamhället gått överstyr.

I Allmänhetens intresse.

Varför skulle detta vara av allmänintresse? Det är ju nämligen det som sägs ska motivera en artikels publicering i en tidning. Allmänintresset.

Visst prostitution är olagligt men det är misshandel, mord och att sälja droger också. Var har Expressen tänkt dra gränsen för vilka dömda brottslingar som inte skall kungöras i morgondagens tidning? Kommer man undan om man ”bara” dömts för dråp? Eller om man kört väldigt mycket för fort utanför en skola och skadat ett barn? Vårdslöshet i trafik kan ju faktiskt vara ett väldigt allvarligt brott det också, allt beroende på omständigheterna. Men nu ska alltså Expressen i allmänintressets namn börja publicera listor på de som dömts för sexköp. Kommer expressen i morgon att publicera den kompletta listan på alla i din stad som dömts för rattfylleri? Att man valt att fokusera på "medelsvenssons" är ju också spännande. Kommer högavlönade och socialgrupp 1 att undantas från publiceringarna?? Hursomhelst -  Jag vill bara spy ner i nacken innanför chefredaktör Mattsons krage när jag ser detta, så smaklöst tycker jag att det är.