Men - vad är det för fel på folk?

Inte vår, men en lysrörsarmatur, vilken som helst.

Ungefär vart tredje år eller till och med mer sällan än så är det dags att byta lysrör i badrummet. När vi trycker på lysknappen går det nästan en minut medan det; först inte händer just nånting, sedan börjar blinka irriterande för att till slut lysa stabilt därinne.  För min egen del har jag lärt mig att ta vara på tiden, på morgnarna går jag ut i köket för att sätta på kaffebryggaren i väntan på att lyset ska tändas och på kvällarna har jag haft för vana att först slå på lyset och sedan gå ut i köket och dricka ett glas vatten eller plocka ur diskmaskinen medan lysrören blinkar färdigt. Värre då för sonen som är lite mörkrädd. Han är fantastiskt duktig att tala om att han behöver gå på toa för att sedan springa iväg till badrummet. Problemet är att han inte vågar gå in ensam så länge det är mörkt därinne och i väntan på belysningen och/eller sällskap har det till och med hänt några olyckor på hallgolvet.

Därför gick jag och sonen iväg idag för att konfronterna expertisen. Av någon anledning finns det tydligen ett underförstått krav på sakkunnig dryghet när man jobbar i a)hantverkaryrken och b) som bodknodd i affärer som förser hantverkare i kategori a) med arbetsmaterial.

Vis av erfarenhet av tidigare möten med de sakkunniga bodknoddarna tog jag det säkra före det osäkra och skrev av allt som gick att läsa på de gamla lysrören som jag plockat ur armaturen och jag tog för säkerhets skull med mig glimtändarna i fickan. För den oinvigde kan jag berätta att avsaknaden om kunskap om glimtändare; deras existens, tekniska funktion, antal och tekniska utformning beroende på om de hör till en serie- eller parallellarmatur väcker minst lika mycket munterhet och sneda, dumförklarande ögonkast i järnaffären som om man, likt i den klassiska sketchen skulle gå in i en grammofonaffär och be att få köpa en grammofon… Allt detta erfor jag när jag första gången strosade iväg för att handla nya lysrör och sedan dessa har jag lovat mig själv att aldrig göra om samma misstag, blotta min okunskap och utlämna mig själv till allmänt begapande på samma sätt igen. När det blev vår tur var jag därför ganska väl förberedd men inledde ändå med att fråga:

-          Hej, visst har ni lysrör? (givet att det på ca 30kvm finns ca 1 kvm fri golvyta för kunder i vår lilla järnaffär kan man inte ta för givet att de alltid har allting hemma, lika lite som man själv kan överblicka hela sortimentet, så det är lika bra att fråga.)

-          (Bodknodd, ca 25) Jo, det har vi.

-          Jaha, vad bra (Här hade jag kanske tänkt mig nåt i stil med ”ja, där på väggen bakom dig”, eller ”ja, det har vi, vilken sort ska du ha?”) men jag nöjde mig med att det fanns i butiken, Och jag hade ju trumf på hand så jag fortsatte;

-          Då ska vi se här (rotade fram papperlapp ur byxficka) jag ska ha rör som heter 18W 29-530 Soft white…

-          DET finns inget som heter!

-          Eh, ja, inte vet jag, men tillverkaren av mina rör som jag just plockade ur tycker att de ska heta så.

-          Det finns inga rör som heter så.

-          Men lyssna nu, de rören jag plockade ur min armatur för 20 minuter hade den märkningen, vad ska jag ha då? Går det med dessa? (jag hade fått syn på lysrören på en hylla och pekade på en modell som var lika långa och hade samma wattantal.)

-          Det var konstigt, men jo, du kan väl pröva med dom, för det finns inga rör som heter så….

-          Vad bra, sa jag och plockade till mig två lysrör och tog med mig glimtändare av bara farten, -det är väl de här jag ska ha om jag har två hållare i armaturen?!

Bodknodden försökte protestera om att jag nog hade en armatur av parallellkopplingsmodell men jag kunde trumfa honom med att jag bara tagit glimtändare med exakt samma text på som den jag hade i fickan.

Vi betalade och gick

På väg hem funderade jag på vad det är som gör att folk i kat a) och b) blir som dom blir. Är det de okunniga som får dem att tappa livsgnistan och bara lämna sneda nedlåtande blickar kvar eller är det så att man har det nedlåtande i sig och söker sig till hantverkar- och bodknoddsskrået. Eller är det bara det man kallar ”Jargong”?

För övrigt kan konstateras att mina lysrör, som inte finns, funkar alldeles utmärkt med sina glimtändare. Det tar nu ca tre sekunder innan lyset tänds.

Gemensamma intressen...

Jag fascineras av Maoriska och New Zeeländska krigsdanser (Haka), särskilt de som det Nya Sealands rugbylandslag, de flerfaldiga världsmästarna All Blacks, framför inför varje match.

Sonen gillar pepparkakor.

Så härom kvällen när vi satt tillsammans och kollade på Youtube återupptäckte vi ett klipp som vi båda uppskattar lika mycket och som vi kan förenas i över åldersgränser och intressen.

Whoopdi-doo! 6000 träffar!

...på denna stolta webbsida och jag har förmodligen genererat minst 30 % av dessa helt på egen hand. Samtidigt har antalet inlägg inte riktigt hållit samma takt som de första månaderna men skam den som ger sig. Kanske blir det bättre så småningom.

Äntligen - EOn får ett ögonblick av självinsikt!

Det är väl inte utan att jag haft synpunkter på elbolagen och deras vinstuttag, prissättning och arbetsmetoder. Själv lider jag under Fortum, men inser att de alla har samma metoder, priser och etik, eller brist därav. Senaste inlägget i debatten står EOn för som med tämligen tveksamma metoder tecknat elavtal med nyanlända Somalier i Bräcke.

Artikel i Aftonbladet

Människor som varit i Sverige i några veckor, inte talar svenska och tydligen i de flesta fall är analfabeter har övertygats om att det viktigast man behöver som nyanländ i Norrlands Inland är ett 24-månaders elavtal.

Därför gläder det mig att det ibland blänker till ett ögonblick när man är lite mer klarsynt än man tänkt sig, särskilt om man arbetar som presstalesman för ett elbolag:

” Enligt Eon finns det fler orsaker till att dörrknackningen stoppas. Bland annat har äldre personer känt sig osäkra.

– En del har till och med varit rädda och undrat om någon försöker lura dem, säger presschef Torbjörn Larsson till TT.

Jo, men visst serr’u. Man kan ju någon gång i ibland, undantagsvis,  få för sig att ni i elbranschen INTE försöker luras och skörta upp era kunder. Men vanligtvis förefaller väl just "luret" att vara utgångsläget. Eller?