Första semesterveckan går mot sitt slut...

Vi har hunnit vara i stugan den första av fyra veckor och är inne hos svärfar på grillmiddag i solgasset. Vi passar på och loggar in på Internet eftersom Telia inte klarat av att leverera ett beställt mobilt bredband till vår hemadress innan vi åkte (trots att de hade över två veckor på sig ) och deras kundtjänst gör minsann skäl för epitetet ”Sveriges Sämsta”. Mer om detta kanske kommer i ett gnällgubbe-inlägg.

Vi sliter med stugan och klipper gräs, målar och vänder rabatter så ryggarna värker.

Golvet slipat och redo för 40 år till…

Det kompenseras dock lite av att sonen verkligen njuter av att ha en egen sandhög och en gräsplätt att springa runt på.

Världens bästa sandhög.

Familjens katter njuter också av att slippa lägenhetslivet i några veckor. Far och son har till och med hunnit tillämpa kunskaper som vi tillägnade oss på vårvinterns ”plask och lek” när vi tog vårt första dopp i Vänern för några dagar sedan (+15 grader i vattnet, ingen ideal badtemp…)

Far och son så nära isvaksbad man kan komma…

Det enda bekymret just nu är de elaka myggorna som verkligen frodas men på det hela taget är livet gott just nu.

Människans bästa vän...

Måndag är som den trogne läsaren vet Plask & Lek-dag, idag likaså. Vi var just klara för avfärd idag, vilket den insatta småbarnsföräldern vet kan ta sin tid. Det är väskor som ska packas med blöjor och extra kläder, mellis av olika slag ska förberedas och paketeras, vantar hittas och stuvas. Sedan följer, det ibland svåra, påklädningsmomentet där kragar skall dras över huvuden, armar tråcklas genom tröjor och jackor dras på och dragkedjor stängas. Idag gick allt snabbt och vi stod vid dörren när sonen försvann. Men han var snabbt tillbaka. Med sin nya traktor i ett fast grepp. Efter en kort palaver vid ytterdörren lyckades jag stuva in den under vagnen (vi snackar alltså grävlastare) så att sonen såg att den var med och vi kom iväg. Min förhoppning att sonen skulle glömt den under promenaden till badet grusades och han propsade på att få sin traktor i samma ögonblick som jag lyfte honom ur vagnen. Det var bara genom list och bedrägligt beteende i omklädningsrummet som jag lyckades undvika att den följde oss ut i bassängen.

När vi sedan var klara och satt nyduschade efter badet och fikade på den medhavda mellisen fick sonen syn på en av P&L kamraterna. En väldigt söt liten tjej som uppstigen ur badet gick i rosa om man säger; rosa overall, rosa stövlar, rosa tröja och rosa mössa. Jag får ändå säga att det var ganska rart att se sonen, 19 månader gammal, göra sin första framstöt mot det motsatta könen. Resultat var dock inte det bästa eftersom Lantisgenen han ärvt från pappa slog igenom. Han gick fram och visade stolt upp sin fina grävlastare med ett självsäkert ”åååh” för att verkligen understryka hur fin den är.  Den unga damen tittade oförstående på honom och gick till sin mamma. Jag försökte rädda situationen genom att säga till sonen; ”Det är inte säkert att hon gillar traktorer.” Hennes mamma skakade på huvudet och svarade; ”Nää traktorer har hon inte upptäckt, men hon gillar bilar…”

Jamen, det var ju oväntat!

Sonen har fått sin första läxa om tjejerna på Östermalm, killar med traktorer göre sig icke besvär, men har man en fin bil så kanske man kan bli kompis.

Ensamma Pappan...

Plask och lek i måndags, jag var enda pappan. Både jag och sonen tycker att det är kul och nej – det beror inte på damsällskapet. Jag inbillar mig säkert igen, men det är inte utan att jag tycker mammorna tittar lite avigt på ”ensamma pappan”. Inte nog med att jag inte passar in i sällskapet som man , jag passar nog egentligen inte in i den ekonomisk-sociokulturella demografin i området. En av mammorna hade tex med sin barnflicka för att hon skulle kunna ”skolas in” för att kunna vara stand-in och vara med på de kommande P&L som mamman inte har tid att gå på…

Vi gick en runda både efter plask&lek och igår, sonen somnar vanligtvis ganska snabbt i vagnen medan jag stretar på med mina promenadkilometrar. I måndags var det kallt, grått och blåsigt, och det var inte många andra ute. Några enstaka joggare och pensionärer och så ett antal andra föräldralediga, nästan alla mammor, nästan alltid i grupper om minst två. I går var det strålande vackert och mycket folk i rörelse, många föräldralediga, nästan alla mammor, nästan alltid i grupper om minst två.  Sedan jag började min föräldraledighet och mina dagliga promenader har jag aldrig eller sällan sett två män med barnvagnar vara på promenad tillsammans. Jag kan bara spekulera kring vad det beror på:

- Det är totalt sett färre män som är föräldralediga.

- Det är färre män som gillar att promenera.

- Män äger  bilar i vilka de kan ta sig till önskade aktiviteter, när mamma börjar jobba får hon ta bussen.

Eller så kan det bero på att män inte har den manliga motsvarigheten till väninnor som de kan ringa och säga; ”vi kan väl träffas utanför Ica så går vi en sväng sen och stannar och fikar nånstans. ”

Jag har inga problem med att gå mina rundor ensam, men det blir tråkigt i längden.

Tidiga morgnar och babysim...

Även denna söndag blev bloggfri. Men vi var piggare än förra söndan, kanske beroende på sonens nya rutiner. Efter att förut ha varit uppe länge på kvällarna och sovit länge på morgnarna har han nu lagt om sina dygn. Kanske är det våra promenader och all frisk luft men sedan i slutet av veckan slocknar han nu som små killar ska vid åttatiden på kvällen. Problemet är att han vaknat 05.24 varje morgon. Varje morgon. Torsdag, fredag, lördag, söndag; sätter sig upp i sängen, gnyr lite, pekar på dörren, och när jag tittar på min klocka är den 05.24 Pip! Just 05.24 känns som en sådan där tid då det inte går att göra mycket annat än att gå upp. Mammas väckarklocka ringer om 36 minuter och hon går hemifrån om 1 timme och 36 minuter. Det bästa man kan göra är att gå upp. På helgen är det förstås lite annat, men, va faan, tänkte jag både på lördag och söndag och sen gick vi upp. Vi gjorde frukost och lät mamma sova, ialla fall en liten stund till.

Vi har idag gjort en ny premiär. Jag och sonen har varit på "plask & lek" och sonen har fått vara i en bassäng för första gången. Det första intrycket var gott men sonen verkade mest upptagen av den nya miljön och inte så mycket av badupplevelsen som sådan. Han kanske behöver en vecka på sig för att smälta intrycken till nästa gång. Mitt eget intryck var att vi var de enda nybörjarna, trots ängsliga blickar även från övriga vuxna, eftersom plask&lek-ledaren drog i gång med ett ryck. Knappt ett "hej och välkomma" innan vi förväntades hänga med på vattenövningarna. Nu var det inte hela världen och har man bara ett 30-minuters program gäller det naturligtvis att komma igång. Men som sagt, mer om sonens och mina egna reaktioner kommer nog efter att vi deltagit ytterligare en gång.