Det ringde från jobbet.
”Vi håller på med semesterlistor och jourplanering, när kan du jobba i sommar? Förslaget är vecka 27 och 28…”
Jag har verkligen inte tänkt jobba alls i sommar. Ja inte annat än i stugan. Jag talade om redan före jul 2009 att jag tänkte ta ut långledigt med pappaledighet och semester mellan mars och augusti under 2011. Sambon har varit mammaledig i 1½ år och kommer ha tre kanske fyra veckor semester i sommar, om jag då ska jobba två av dom… Ja ni förstår, förhållanden har spruckit för mindre.
”Jag har inte tänkt jobba alls” sa jag. ”Jag meddelade redan i december 2009 att jag skulle ha långledigt under 2011. ”
”Rent formellt är du ju bara på semester i sommar så du kan kallas in till jobbet”
Det var en kollega som lämnade beskedet och hade full förståelse för min syn på saken. Vi resonerade vidare och konstaterade att jag ju faktiskt kunde ha haft på semester nu för att ha pappadagarna i sommar.
Jag ringde först till personalavdelningen och sedan till Försäkringskassan för att fråga om man kan ta tillbaka föräldraledigheten och ta ut semester istället och sedan ta ut föräldraledighet under semesterveckorna i sommar i stället. Inga problem var svaret från båda. Hade jag vetat att detta skulle hända hade jag gjort så från början. Nu får jag istället trixa och fixa i efterhand och vara en sån där fix-trixare som jag själv egentligen tycker ganska illa om…
Känner igen mig. Inte exakt i det du beskriver med semestern, men i det där trixandet hit och dit.
SvaraRaderaJag tycker inte heller om när det fixas och trixas på bekostnad av andra, men när man gör efter bästa förmåga och det ändå blir fel så måste man ibland trixa lite i alla fall.