”På fredag är det våffeldagen” sa sambon i helgen som gick, ”då ska vi ha våfflor!” Onsdagen har därför till del handlat om inköp av våffeljärn. Efter den upplysta konsumentens sedvanliga marknadsundersökning via Internethemsidor strosade jag och sonen mot City. Det city som om det legat någon annanstans skulle ha hetat Centrum. Nu ligger det i Stockholm och heter därför City. När jag nu tänker på det heter det ju till och med ”Citypolisen” när man pratar om den del av ordningsmakten som tjänstgör i Stockholms Centrum, vilket rent språkligt alltså borde betyda ”Stadspolisen” om man skulle göra en korrekt översättning av det engelska uttrycket. Detta i sin tur, borde alltså innebära att de andra poliser som utövar sin tjänstgöring utanför ”City” tillhör landsorten om man skall dra analogin till sin spets. Nåväl, vi nådde fram till det stora elkedjan som erbjuder ”cykel på köpet” och upptäckte till vår besvikelse att deras ”Citybutik” genomgår renovering och därför hade utförsäljning av en mängd varor men saknade våffeljärn i denna kampanj, ja till och med saknade våffeljärn – punkt. Lyckligtvis behövde vi bara korsa gatan för att komma till den andra stora elkedjan, den vars VD så vitt jag känner till, numera inte sitter inspärrad i en trälåda i en lägenhet på Hisingen. Där kunde man hitta ett brett urval av våffeljärn i olika storlekar och prisklasser och jag plockade till mig ett med dubbellagg och stretade mot kassan med sonen sovande i sin vagn. Tjejen framme i kassan såg på mig, mitt paket och min brottning med barnvagnen, ser vad jag har hämtat från hyllorna och säger; ”Jaha” och tar fram affärens egen reklamtidning och börjar bläddra. ”Jag ska bara kolla…”
”479 kronor”, sa jag ”det var nåt erbjudande…” samtidigt som jag tänkte omotiverat onda tankar om kassapersonal i allmänhet och elkedjors kassapersonal i synnerhet.
”Vadå?”
”Jo, du får en mixer på köpet om du köper just det där våffeljärnet.”
Man är inte född smålänning för intet, så jag krånglade mig tillbaka till våffeljärnsavdelningen, plockade till mig en mixer och kunde efter att ha betalat mina 479 kronor släpa hem inte bara ett våffeljärn utan även en mixer. Min bild av kassapersonal, i synnerhet elkedjors hade fått ett avsevärt lyft när jag svettades på väg hemåt med vagnen och mina paket. Sambon blev lite sådär måttligt imponerad av ytterligare en maskin att ställa i köket, men den duger nog till att ta till stugan för att krossa is i om man skulle vilja göra Frozen Margaritas till sommaren. Återstår bara att se hur länge den håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar