När blir man kulturell?

Vi har haft en full dag. Mamma som varit sjuk har varit trött. Jag och sonen har varit uppe tidigt, plockat fram och stoppat undan en massa leksaker, tittat på youtube, lagat lunch och ätit, varit ute i lekparken och grävt 1000 hål i sanden, badat, lagat middag och ätit, kört omkring med traktorer på köksgolvet och fraktat skruvar. Det är inte underligt att både jag och sonen börjar bli lite möra så här på lördagskvällen.

Eftersom sonen börjar bli trött och kan antas somna inom kort kollar jag vad som är på tv under den senare delen av kvällen. Därför att det är det man gör som småbarnsförälder antar jag; faller ihop i soffan framför tv:n när barnen somnat. Även om vi bor i en centralort som har allt att erbjuda i nöjesväg en lördagskväll väljer vi att vara hemma och smälla av i soffan efter en lång dag och vecka. Jag skulle vilja vara kulturell, utan att riktigt veta vad det innebär, ni vet; kunna fixa barnvakt och gå på teater, bio, konsert eller nåt sånt som man gör när man är kulturell. Men jag gör inte det utan väljer hemmahamn och att natta barn. Jag känner ändå att jag vill bli road, upplivad och underhållen utan att för den skull behöva plocka fram sällskapsspelen och därför blir jag lite beklämd när jag ser detta:

Är detta vad man som småbarnsfader önskar sig en lördagkväll framför tv:n när det enda man orkar dricka är isvatten? Jag kan ju inte svara för er men svaret i mitt fall är NEJ!

Lars Norén och public-serviceuppdrag i all ära men är detta lördagsunderhållning? Njaee,

Inte heller vet jag hur planeringsmänniskorna på tv tänker, men om det är mer än en halv procent av tv-publiken som öppnade tvtablån i tidningen idag och ropade ut ett "Åhå, gumman det här får vi inte missa!" av glädje över den högkvalitativa tvkväll som låg framför dem skulle jag bli tappahakanförvånad!  Ser till min glädje lite längre ner i programmet att Blues Brothers går senare ikväll. Mycket senare… Om jag orkar hålla ut börjar det på tv3 kl 02.20.