När jag var liten var det egentligen inte så mycket som var lov med påsken, tvärtom var det mesta förbjudet. Jag hade i och för sig väldigt religiösa farföräldrar nere på det småländska höglandet men ändå… Man skulle inte ha roligt på påsk. Allt var stängt. Att gå på bio kunde man inte ens drömma om och nåde den som tänkt ordna dans på påsken… ja, det var så otänkbart att det bara inte fanns. Påsken var till för att påminna om Jesu lidande - Punkt! Då pratar vi ändå inte om en tid för jättelänge sedan, jag var liten på 70-talet.
Vi pratade om det igår, svärfar och jag när vi for till den återinvigda Värmländska Ica-hallen (Den gamla rasade in förra vintern). Efter att ha kört bil i många timmar på en nästan öde europaväg kom vi fram ganska sent och efter att vi packat ur bilen och packat in oss i gästrummet for jag och svärfar iväg. Solen hade börjat gå ner men det var fortfarande varmt ute och kommersen var fortfarande i full gång där inne. Efter att vi plockat till oss allt det onödiga som vi egentligen kunde klarat oss utan for vi hem igen och åt en sen middag och tyckte att påsklovet äntligen hade börjat.
Visst var det någon som sa att shopping var vår nya religion?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar