Med risk för att återigen bli långrandig.
“Been there, done that, got the t-shirt”, as they say …
Jag har nämligen varit gift och slutat med att vara det. I och för sig är det väl inget märkvärdigt med det eftersom mer än hälften av alla äktenskap slutar i bodelning men jag tror, utan att ha tillgång till hårda fakta, att det är mer frekvent i mitt jobb än i andra. Det är, eller verkar vara, en gammal tradition i mitt yrkesskrå att vara skild.
Min egen vilja till nytt giftermål är mindre helt enkelt därför att jag redan gjort det en gång. Samtidigt ska jag erkänna att det bröllop där jag själv en gång var huvudperson är en av de bästa, om inte den bästa fest jag fixat eller ens varit på.
Under kapitlet ”sten i glashus” passar jag ändå på att säga till er alla där ute som har barn och lever ihop; det finns inte en enda orsak till att avstå giftermål. Jag har på nära håll sett konsekvensen av att inte vara gift när något händer. Tror man att allt ordnar sig bara för att man varit sambo sedan många år och sambolagen fixar allt, eller att man kommer komma överens, då är man dum. Separationer har en sällsynt förmåga att ta fram det sämsta i människor och man blir ju inte mindre separerad bara för att man varit gift men regelverket är stabilare och de utomstående har mycket mindre anledning att lägga sig i.
(Dödsfall tar fram de ännu sämre sidorna i folk och människor man aldrig hört talas om, långt bort i släkten börjar ha mycket bestämda åsikter om vem som ska ha vad efter liket. Snart nog kommer det fram åsikter som att den som ”bara varit sambo ska då fan inte få ta gammelfarbrors amerikanska chiffonjé, den ska stanna i släkten!” Om samboskapet varat i tre veckor eller trettio år spelar inte någon roll. De som allra ihärdigast framför denna typ av argument brukar vara den äldsta kusinens ingifta make som smider planer för att dottern som flyttat hemifrån ska vara den som får den jävla släktchiffonjén.)
Min erfarenhet av bröllop sträcker sig över tillställningar av väldigt skilda slag. Från de rustikt lantliga via helnyktert frikyrkliga och jättestora ”hela-släkten-ska-bjudas-bröllop” till hårt protokollära i långklänning och frack eller uniform för alla gäster. Utifrån dessa tar jag mig friheten att lista några Do & Dont’s för er som går i giftastankar:
1. Se till att ha valt varsin bra värd som tar emot och hälsar alla välkomna. Att vara inbjuden gäst utan kopplingar till endera släkten kan bli väldigt krystat när de enda som du känner på festen är brudparet. Om ingen på ett naturligt sätt tar sig an dig och alla är upptagna med sina respektive släkter kan det bli en väldigt lång och inte särskilt rolig kväll.
2. Välj inte ”roliga kompisen” till värd i förhoppningen att han ska hålla sig nykter den här gången.
3. Håll till på ett ställe som alla hittar till. Ska ni tvunget bjuda in till ”det lilla kapellet vid den mörka tjärnen långt-långt in i skogen” ordna en buss från den platsen som man kan förvänta sig att gästerna faktiskt hittar till.
4. Försök, om möjligt, att hålla till på en plats där det får ta den tid det tar. Det är ganska oinspirerande att ha en stressad präst, kantor, krögare som ska ta emot nästa följe om trekvart.
5. Välj er musik med omsorg. De flesta vill åtminstone uppleva känslan och illusionen av högtidlighet och evig kärlek under ceremoni. Om ni tycker att ”Highway to hell” är den bästa låten som nånsin gjorts får ni tycka det. Det är ändå min bestämda uppfattning att den, och snarlika, INTE spelas under ett bröllop. Magdalena Ribbing är enig med mig i denna punkt.
6. Låt INTE ”Talangfulla bästisen” som lätt rörs till tårar sjunga solosång. Det sprider en lätt olustkänsla i församlingen att lyssna på sångare som storgråter under hela framträdandet.
7. Att ha ett helnyktert bröllop är en vild chansning. I vissa kretsar anses det ok, men erfarenheten visar att det minst förväntas dryck till maten. Man måste inte tratthälla sprit i sina gäster. Men den stela stämningen som kan infinna sig när två okända släkter träffas, ibland för första gången, och man till detta adderar alla diverse kompisar, kamrater och kollegor som man dessutom bjudit in och som slängs in som sociala X-variabler i en redan komplicerad släktekvation, kan lättas upp med en bra välkomstdrink och vin till maten.
8. Livet är hårt och bröllop kan vara dyra, men gästerna förväntar sig GOD mat på bröllop. Det är bättre att servera god rustik mat än häftig, experimentell, konceptuell mat som ingen förstår eller gillar. Detta är verkligen ett tillfälle att satsa på säkra kort och ingen vill ha sitt bröllop omtalat som ”det med den hemska maten.”
9. Ibland vill kompisarna genomföra spex. Stoppa dem! Eller försök åtminstone övertyga dem om att hålla det kort och (förhoppningsvis) roligt. Utdragna re-enactments kring ”den där hysteriska fyllan med det pinsamma ragget under första året vid universitetet i…” och ”vår sista tjejresa till Magaluf” blir sällan särskilt roligt för oss som inte var med.
10. Öppna INTE bröllopspresenterna i allas åsyn. Tre timmar av paketöppning kan knäcka den starkaste och när man får se den tredje identiska såssnipan från Villeroy & Bosch som måste berömmas och tackas för, kan det gå överstyr. Däremot – alla är nyfikna på presenterna – alla. Ordna därför ett bord där era duktiga presentöppnare ställer ut alla era såssnipor och inte minst viktigt, upprättar en gåvolista över vem som gett vad som alla kan gå och vara nyfikna i. Den hjälper er också så att ni kan hålla koll på vem som ska tackas för vad. Att tacka gammelfaster för en såssnipa när ni i själva verket fick en Bruno Liljefors blir bara pinsamt.
11. Ta inte på er att själva fixa husrum till alla tillresta. Få saker kan bli så jobbiga som att döma i frågan om vem som ska få inhysas hos vem. Hjälp istället till genom att prata med ett hotell, vandrarhem eller stugförmedling och försök förhandla om rabatter. Ska ni ta in alla gäster hos er själva kommer bröllopsnatten INTE att bli minnesvärd.
12. Just ja, så var det det där med låten. Även här är det förstås otroligt svårt att välja; om jag skulle göra om det skull jag kunna tänka mig den här, om det går för sig:
Håll till Godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar