Vi har varit på utflykt på Söder igen. I ett annat universum känns det som. Dels som ett led i arbetet med att lära känna vår stad och dels som ett led i att bilda oss en uppfattning om var i Stockholm vi skulle vilja bo. OM vi nu ska bo i Stockholm. Denna gång var alltså både sonen och sambon med.
Vi tog för säkerhets skull bussen för att undvika bilkörning i den obegripliga södermalmstrafiken och bussresan innebar att vi fick oss en lite promenad, igenom för oss tidigare okända områden, på väg till vårt mål nere vid Skanstull. På promenaden genom Sofia-området (heter det så?) på Söder beundrade vi området och tyckte båda att det var charmiga kvarter där både jag och sambon kanske skulle kunna tänka sig att bo. Allt eftersom promenaden fortsatte kunde jag ändå konstatera att jag som inte riktigt känner mig passa in i mallen i mina egna kvarter, inte heller på Söder verkade uppfylla något av de lokala kriterierna. För när vi gick där blev det tydligt att jag inte bär eller har några av de efterfrågade attributen som jag kunde iaktta:
- Byxor uppvikta tre slag så att de slutar mitt på vaden och avslöjar:
a) grällt mönstrade sockor i t.ex. Burberry-stil eller
b) (faktiskt troligare) helt strumplösa fötter.
- Väldigt slitna och/eller smutsiga kängor. Folk får ha vad de vill på fötterna för mig. Men jag som från barnsben fått lära mig att skor håller längre om man vårdar dem och håller dem rena tror nu att söderkisen i gemen har det så gott ställt att de inte behöver bry sig eller att de gör ett aktivt val och demonstrerar att de inte bryr sig eller att de faktiskt inte orkar bry sig…
- Halmhatt. Senast jag såg så många män som på stort allvar bar halmhatt måste ha varit när jag var väldigt liten och min farfar levde och hela släkten med hans och farmors alla systrar och bröder samlats för släktträff nere i Småland. Eftersom jag är gammal var detta länge sedan och män på den småländska landsbygden bar då halmhatt.
- Tribal- eller Koi-tatuering från knogarna till den punkt där örat fäster in i skallen. I själva verket har jag inte ens en väldigt liten tatuering. Inte nånstans på kroppen. Är det ett socialt krav på Söder? Kommer Söder-kommitén, eller vad det nu kan heta, hem och tvångsgaddar den som vägrar. Hur går det till?
- Kamphund. Inte fullt så vanligt som de uppvikta byxorna men föreföll ändå något vanligare än halmhatt…
- Gammal och välanvänd skinnjacka och/eller vintage träningsoverallsjacka från Adidas Anno 1976 med urblekt originaltryck från Degerfors IF eller BP i Tierp. Intressant att vissa väljer att bära båda samtidigt. Är själv tveksam till hur jag klarar av två jackor på samma gång.
Så trots att jag inte känner mig hemma på östermalm och tyckte att kvarteren vi passerade igenom verkade trevliga så ser det inte ut som om jag skulle passa in på Söder heller. Frågan kvarstår alltså. Vart tusan ska vi ta vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar