Dagens klag

Klockan var bara några minuter över sex i morse när jag blev väckt av att sambon satte sonen på mitt bröst. Han hade väckt henne men det enda han sa var ”pappa, pappa, pappa”. För en gångs skull somnade han ganska tidigt i går och var följaktligen redan utsövd. Vi gick upp och la oss på vår stora sittsäck framför de tidiga barnprogrammen och höll nästan på att somna om båda två. Men efter en stund insåg sonen vad som höll på och hända och spratt upp och började leka med sitt Briotåg som han lagt ut på vardagsrumsgolvet i går och som ingen orkade plocka ihop igår kväll. Jag slumrade till på liggsäcken och kunde höra hur sonen med ljud och signaler meddelade sig om vad som hände; ”nu gör tåget nånting”, ”nu gör kranen nånting”, nu gör lastbilen nånting” och den mer högljudda signalen om att ”nu passar inte tåget ihop” varpå jag kunde titta upp och säga till honom ”vänd på vagnen, gubben så sitter magneterna ihop” för att sedan kunna slumra vidare. Men efter en stund insåg jag att det faktiskt är slut på sommaren och att om jag tycker att det är kyligt så bör sonen ha nånting mer än bara sina blöjor på sig. Vi hämtade tröja och byxor och jag börjar göra frukost. Sonen käkade lite smörgås och jag kunde gå ut i köket för att göra te. När sonen efter en stund gör mig sällskap i köket har han den där lite vädjande blicken så redan när jag böjde mig ner för att prata med honom anar jag, och när han titta på mig och säger ”BAASCH” vet jag vad klockan är slagen.

Vi går in på badrummet och konstaterar att en av katterna har kissat ut ur lådan och ut över badrumsgolvet. Jag får bära in sonen, lite Baryschikovskt, på tå mellan rännilarna. Sonen fick ny blöja och jag tog mig an golvet. Handduken som lades på golvet som halkskydd i går när sonen skulle bada är indränkt i kattpiss. Badkaret är fullt med sonens leksaker sedan hans bad i går och måste tömmas innan operation kattlåda kan inledas. Katterna har naturligtvis ägnat natten och morgonenåt att fylla sina båda kattlådor som aldrig förr och jag får börja med att städa ur dom. Sen leta fram en annan låda att tömma över kattsanden i. Det blir en diskbalja ur städskåpet som vi brukar ha till fotbad men som nu är full med städprylar som måste tömmas ur. När jag hällt över sanden i fotbadet kan jag ställa den nerkissade lådan i badkaret för att göra ren den. Medan jag skurar kattlådan kan jag inte undgå att förundras över att varje gång nån av katterna missar lådan och kissar ut ur den i riktning mot golvbrunnen så rinner kattpisset på nåt magiskt sätt, i trots mot alla naturlagar, uppför badrumsgolvet och in under kattlådorna.

Jag har mina misstankar om hur det hänger ihop. Ibland säger folk när dom får höra att vi har flera katter ”oh, katter är så instinktiva”. Nej det är dom inte! Dom är sluga. Katter är Den Bockfotades utsända beräknande smådjävlar som bara är här för att pröva mänskligheten. Det var därför som en av våra katter (jag har en stark misstanke om vem) idag kissade ner badrummet och den sandlåda som jag bara för några dagar sedan skurade ren och fyllde med ny sand.

Efter tjugo minuter var golvet avskurat, lådan rengjord, tillbakaställd och sandfylld igen. Jag och sonen kunde fortsätta att fika och han välte ut sitt lilla mjölkglas framme vid tv:n. jag hann fram och räddade vår digitalbox som med knapp nöd undgick att dö mjölkdöden. Förundran nr två denna morgon rör hur den mängd mjölk i sonens glas som aldrig överstiger mer än några milliliter utspilld kan kräva större delen av en hushållsrulle att för att låta sig torkas upp. När jag sen kom ut i köket igen för att slänga resterna av sonens mjölkspill satt den matkräsna gammelkatten och blängde på mig för att hon inte fått nån tonfisk. Innan hon hann yttra ett mjau, pip, eller frääs eller göra nånting spände jag blicken i henne och hytte med pekfingret; ”Och du är tyst kattjävel” väste jag ”annars blir det Sundsvall för dig… ”