Dags att sätta Hårt mot hårt mot Telias kundtjänst…

För att stadfästa bilden av mig som snål i sambons ögon ska jag berätta den sedelärande historien om hur jag stångas mot väderkvarnarna för 199 kronor. Men dom är mina 199 kronor och det som är mitt är mitt och det ska nog Telia tamejfan bli varse!

I god tid före semestern beställde jag ett mobilt bredband för att kunna ha Internet i stugan.  Det var ett samarbete mellan min Internetbank och Telia, så jag skulle få det lite billigare som tack för att jag är min egen banktjänsteman och utför mina bankärenden själv, inte spenderar min tid som dagdrivare på deras lokalkontor och inte tar upp bankens tid med att propsa på en massa hjälp och service hela dagarna.

Dagarna innan det var dags för avfärd till landet ringde jag Telia och frågade var mitt paket blivit av. För inte nog med att Telia först hävdade att erbjudandet, som skulle bokas över Nätet, inte fanns (det var fel på deras hemsida) och dessutom hänvisade mig till bankens kundtjänst (som faktiskt tog mitt problem på allvar och hjälpte mig) för att fixa till det. Det tog dessutom en väldig tid för Telia att få iväg mitt 200 gram tunga paket.

Jag fick tillslut ett meddelande om att det var skickat några dagar före midsommar, men när det efter en vecka inte kommit fick jag alltså ringa kundtjänst.

Jag ska bespara er detaljerna från den hjärnblödningsframkallande konversationen men kontentan av mitt samtal var att eftersom Telias avdelningar inom kundsupport är förbjudna att ringa till varandra (sug på den!) kunde jag inte få hjälp förrän Telias kundtjänst kunnat skicka ett mejl till kollegorna på supporten för mobila tjänster och de hade läst, svarat och vidtagit lämplig åtgärd. Den bedömda tiden för att få hjälp var 4 dagar.

Eftersom vi vid det laget skulle vara på plats på landet sket jag i Telia åkte till stugan och köpte i stället ett mobilt bredband i en affär på plats veckan efter. Kvar låg mitt redan betalda paket på mitt postutlämningställe och efter några veckor gick det i retur till Telia. När jag sedan skrev och begärde pengarna tillbaka på den grej jag aldrig fått fick jag veta att Telia måste få den i retur innan några pengar kan återbetalas.

Nu har tiden gått och till och med om posten cyklat med mitt paket  hela vägen tillbaka till Telia skulle ärendet vara utagerat men icke. Av pengarna finns inte inte en skymt.

Idag tog tålamodet slut och jag skickade följande brev till Telia:

Stockholm 2011-09-25

Hej Telia

med ref till ärende nummer 24#####

I enlighet med tidigare konversation ser jag fortfarande fram mot att ni återsänder min betalning för det för mobila bredband som pga er försena leverans gick i retur till er 2011-07-20.

Pga Er försenade återbetalning är jag nödgad att i enlighet med MINA VILLKOR för dålig kundsupport påföra dröjsmålsavgift om 100:-.

För att undvika vidare fördyring ska Er totala skuld, fn 299:-, (199 + förseningsavgift om 100:-) vara mig tillhanda senast 2011-10-15, därefter påförs dröjsmålsavgift enligt den s.k PYCO-tariffen (Pissing Your Customer Off) om ytterligare 100:- / var 15.e dag i 60 dagar innan ärendet därefter lämnas till inkasso.

Skulle Ni redan ha handlagt och betalat mitt återkrav kan Ni bortse från denna påminnelse.

Med inte fullt så vänliga hälsningar

PappaBand

Stockholm

Vi får  se vad som händer. Antagligen blir jag åtalad för ”oriktig fodran” eller vad det kan heta. Men Telia ska faan inte få mina pengar för ingenting, tvinga mig att ligga ute med dem i tre månader och dessutom hålla sig med leveranstider som tvingar mig att köpa dubbelt av saker jag redan betalt utan att det kostar. dem Om priset så bara blir min Internetvrede.