Hela berättelsen blev
väldigt lång så jag delar upp den.
1994 var i många avseenden ett bra år, sommaren var varm, Sverige
spelade fotboll borta i USA och grävde fram ett magiskt brons som ingen hade
förväntat sig. Dessutom gifte jag mig. Hon som numera är min f.d fru kom från
en liten by i Härjedalsfjällen och vi höll vårt bröllop i byns lilla kapell med
efterföljande middag på det lokala pensionatet och ordnade sedan dans i byns Folkets
hus. Rent subjektiv fortfarande den bästa fest jag varit på och den bästa jag
ordnat!
I byn bodde min frus far med sin nya familj; fru och barn, (alltså
min frus halvsyskon), hennes farmor och allt som oftast även hennes faster med
sin familj; man och två fotbollstokiga tonårstjejer 15 och 17 år gamla, som kom
resande till fjället från Småland där de bodde. Jag gillade den lilla byn vid fjällets
fot och dess lokala karaktärer och kom genom åren då jag och mitt ex var
tillsammans att spendera otaliga helger, jular och nyår där, men bland dessa
sticker jul-, och nyårshelgen 1994 ut och allt jag ska berätta om inträffade
alltså inte ett halvår efter att vi gift oss.
Dagen innan julafton kom vi fram till min frus farmor där vi
skulle bo och hann sent på kvällen bara hälsa på min frus faster med familj som
också rest långväga och var trötta efter en lång bilresa på dåliga
norrlandsvägar.
På julaftonsmorgon vaknade alla tidigt och det bestämdes att
vi i väntan på julbord och klappar skulle försöka aktivera oss… Sagt och gjort
ringde vi till någon som hade nycklar till byns idrotts-, och simhall som vi fick
låna. För det är så det funkar i obygden, behöver man låna en simhall så får
man oftast det.
Så begav vi oss iväg, jag och frun, svärfar, hennes
småsyskon och fasters make och slog på lyset i idrottshallen för att spela innebandy,
vi väntade en stund på fruns båda kusiner medan vi startade bastun i
simanläggningen och förberedde oss för vad som verkade att ha förutsättningar
för att bli en strålande start på julfirandet. Ack så fel vi hade…
Efter en stunds väntan på kusinerna, som aldrig anslöt, dök
istället fruns faster upp och vinkade med bekymrad uppsyn till sig sin make och
de försvann. Vi övriga väntade ytterligare en stund men fann att vi blivit
övergivna så vi avslutade bandyspelet, simmade en stund i den lånade bassängen,
bastade och anslöt tillbaka till farmor där vi blev informerade att den yngre 15-åriga
kusinen efter besök hos distriktssköterskan blivit avforslad med sjuktransport
de ca 20 milen till Östersund tillsammans med sin pappa..
Resten av julförberedelserna skedde nu under ett stort mörkt
moln och under det att det dukades, skars upp skinka och värmdes doppspad
anförtrodde sig fastern för min fru… jo 15 åringen hade en pojkvän som var 19
år, jo de misstänkte att hon kanske var med barn och nu befarade både
föräldrarna och distriktsköterskan som undersökt henne att det var ett missfall
på gång. Betänk att detta var strax innan mobiltelefon blev mans egendom och
att just där vi befann oss var en plats som låg utanför det som kunde beskrivas
som telefonbolagens ”huvudsakliga intressesfär” så kontaktmöjligheterna med
fasters man var milt sagt begränsade… Hela julmiddagen avåts under tryckt
stämning i vetskapen om att lillkusinen kanske låg och dog i barnsäng i en
ambulans mitt i ödemarken någonstans längs Sveriges sämsta landsväg och
därefter drog vi vidare till min svärfar med familj där vi skulle ha
klapputdelning med småsyskonen…
Klapputdelningen blev precis så kaosartad som man kan tänka
sig. Alla var oroliga för kusinen och inga besked gick att få, barnen som
väntade på julklappar var oförstående varför alla vuxna var så oroliga och senfärdiga
och varför det drog ut så på tiden. De vuxna viskpratade kring olika gruvliga scenarion
och vad vi skulle förvänta oss.
DÅ BULTADE DET PÅ DÖRREN.
Barnen skrek, de vuxna blev stirriga och rusade runt
eftersom man glömt bort den inkontrakterade tomten som nu ville in och hålla show.
Svärfars fru, som bäst lyckts hålla huvudet kallt, öppnade och en sällsam
uppenbarelse vandrade in med en säck släpandes efter sig (som han helt enligt
överenskommelse hämtat i svärfars garage) med tomten svepte en kall vind in i
huset och han drog in massor av snö där han kom in iförd lapptussar,
vargskinnspäls, luva och säck. Tomten leddes varsamt in i stugan, fick sättas
ner i en fåtölj och gavs något att dricka, vilket var helt onödigt då han dessutom
var i princip redlöst berusad. Tomten försökte nu läsa juladresser på paket ur
sin säck vilket försvårades av att hans tomtemask glidit på sned så att han
bara kunde se genom ett öga och han, trots idoga försök, inte kunde vrida den
rätt. Dessutom halkade paketen honom ur händerna hela tiden, dels på grund av
hans höggradiga fylla, dels på grund av de gigantiska lovikkavantar han hade på
sig. Flera gånger drog vi alla efter andan då klappar gled honom ur händerna
innan vi hunnit få veta vad de innehöll och vem de var till.
Mitt under detta surrealistiska skådespel med en kanonfull
tomte sittande i en fåtölj oförmögen att resa sig och med huvudet på sned för
att kunna se något av de paket som ständigt gled honom ur händerna, skrikande
barn som slet pappret av klappar och bekymrade vuxna, ringde svärfars telefon! Hans
fru svarade, hummade lite och lämnade direkt luren till min frus faster. Jag
tror ni kan föreställa er tystnaden som utbröt, alla blickar vändes mot faster
som nu pratade med sin man som och fick domen för sin dotter.
Det som nu skedde var i korta drag följande att Faster fick
veta följande från sin man: efter färd med sjuktransport hade man mötts av
ambulans längs vägen, omlastat till denna och åkt till närmaste vårdcentralen
där en jourläkare varit ut och kontrollerat kusinen, bekräftat att det
sannolikt rörde sig om ett missfall och beordrat iväg ambulansen vidare mot
sjukhuset (kom ihåg att detta alltså är på förmiddagen den 24.e december). Efter
20 mils färd, väl framme på sjukhuset, hade kusinen förts direkt till
BB-avdelningen där man konstaterade att det inte alls var fråga om något missfall
utan istället strax därpå födde hon fram ett helt fullgånget och synnerligen
frisk gossebarn. Den nyblivne morfadern hade därpå ringt till dotterns 19-åriga
pojkvän som firade jul med sina föräldrar i Småland, inlett samtalet med ”tjena
farsan” och därefter förklarat för honom att han nu hade en son som väntade på
honom på BB i Östersund tillsammans med hans snart 16-åriga flickvän. Därefter
ringde han till oss där vi satt med den fulle tomten och tryckt stämning och
inledde det samtalet med sin fru med ”hej Mormor”…
När Fastern nu fått dessa besked kunde hon beskriva hela
händelseförloppet för oss och stämningen lättade ganska påtagligt kan man säga
trots den plötsliga överraskningen att släkten nu utökats med ett litet
jesusbarn. Den nyblivna mormodern grät tillsammans med gammelmormor, småungarna
undrade vad som pågick och den nu ganska ointressanta tomten hjälptes ur sin
fåtölj och visades på dörren.
Dagen därpå lastades hela släkten in i bilar och kosan
styrdes till Östersund för alla utom mig och frun som stannade kvar för att
sysselsätta frugans småsyskon med skidåkning medan övriga åkte för att träffa
släktens nyaste tillskott. De fick även träffa kusinens pojkvän, en jordnära
småländsk bonnapojk som lakoniskt konstaterade att han hitintills okände son ”måste
stått raklång längs mammas ryggrad” eftersom varken han eller gossens mor
insett att de skulle bli föräldrar..
Efter annandagen åkte jag och min fru hem för att vila några
dagar efter en intensiv julhelg och samla ihop oss inför vad vi hoppades skulle
bli ett lugnare nyårsfirande…. Oj vad vi bedrog oss…
Detta, skulle det visa sig, var bara början!
Fortsättning följer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar